Svenska Gårds och Vallhundsklubben

PRESENTATION AV SVENSKA GÅRDS OCH VALLHUNDSKLUBBEN SGVK

PRESENTATION AV  SVENSKA GÅRDS OCH VALLHUNDSKLUBBEN SGVK

PRESENTATION AV SVENSKA GÅRDS OCH VALLHUNDSKLUBBEN SGVK

SGVK skall verka som en paraplyorganisation för de raser som tillhör klubben med eller utan rasklubb och i huvudsak skall raserna tillhöra grupp 1.
Man är alltså medlem i sin rasklubb och betalar medlemsavgift till den, med den summa som rasklubben bestämmer.
Rasklubben betalar in för närvarande 10:- per medlem till SGVK. För detta får medlemmen ställa ut på SGVK:s utställningar och deltaga i lydnadsprov anordnade av någon av SGVK:s rasklubbar. För att ej behöva ta ut mer än en liten summa per medlem från rasklubbarna, måste rasklubbarna ställa plats till förfogande i sina tidningar, medlemsblad för information och PM från SGVK, som alltså inte har någon egen tidning.

Följande raser ingår för närvarande i SGVK:
Bergamasco, Berger des Pyrénées, Cao da Serra de Aires, Dansk/Svensk Gårdshund, Gos d´ Atura Catala, Old English Sheepdog, Polski Owczarek Nizinny, Schapendoes, Schipperke.

Riktlinjer för
Svenska Gårds och Vallhundsklubben
SGVK
SGVK har som specialklubb fått rasansvaret från SKK för de raser som tillhör SGVK.
För att tillvarata den stora raskunskap som finns inom rasklubbarna och hos deras uppfödare, är rasklubbarna knutna till SGVK.

SGVK: s fullmäktige är det högsta beslutande organ inom organisationen, styrelsen har till uppgift verka inom de ramar och verkställa de beslut som fullmäktige tagit

Svenska Kennelklubbens krav på en specialklubb är följande:

Arrangera utställningar i enlighet med SKK:s bestämmelser.

Lämna information och råd i avelsfrågor i enlighet med SKK upprättade riktlinjer samt arrangera avelsrådskonferenser för rasklubbarnas avelsråd.

Arrangera domarkonferenser för de raser som specialklubben har rasansvaret för.

SGVK är förbindelselänk mellan SKK – rasklubbarna och dess medlemmar.

OBS All korrespondens ska gå genom SGVK.

Att aktivt följa den kynologiska utvecklingen för klubbens raser.

Ge information till rasklubbarnas medlemmar genom rasens kontaktperson.

Vara SKK behjälplig vid domarutbildning och examination.

SGVK är ansvarig att svara på remisser och övrig a uppdrag som SKK delegerar till SGVK .

Det är viktigt för samarbetet att samtliga rasklubbar omgående sänder såväl årsmötesprotokoll, inklusive samtliga handlingar samt att fortlöpande sända styrelseprotokoll och tidskrifter till SGVK:s adress.

Rasklubbarnas aktuella stadgar skall finnas hos SGVK.

Rasklubben är skyldig att tillse så att SGVK alltid har en aktuell funktionärslista med adresser på förutom styrelsen, revisorer, valberedning som på redaktör och valphänvisare – detta enligt SKK.

SGVK.s Styrelse

SGVK´s ursprungs uppdrag

Man beslutade:

att Svenska Gårds – och Vallhundsklubben ska fungera som paraplyorganisation för sina rasklubbar.

att klubben inte ska ha några egna medlemmar utan medlem är man i rasklubb

att varje rasklubb betalar medlemsavgift till SGVK i förhållande till sitt medlemsantal och med den summa som SGVKs fullmäktigestämma beslutar

att klubben inte ska ge ut någon tidskrift utan nå medlemmarna genom rasklubbarnas tidskrifter.

att samtliga rasklubbar ska utse en kontaktperson för all information från och till SGVK

att rasklubbarna ansvarar för att information från SGVK når rasklubbens medlemmarna i tillräckligt god tid beroende på vad det gäller

att införskaffa ett organisationsnummer

att ta fram en logga

att anordna 6-7 utställningar över landet spridda under hela året

att rasklubbarna ska ha platsansvaret vid i stort sett var sin utställning

GOS D’ ATURA CATALA

GOS D' ATURA CATALA

GOS D’ ATURA CATALA

Ungefärligt antal hundar i Sverige: ca 50 st, flera kullar planeras under 2004
Svensk Rasklubb: RÖGV, Rasklubben för Övriga Gårds och Vallhundar
Kort beskrivning av Rasen: Gos är en mellan stor välmusklad hund.
Pälsen är lång och rak till lätt vågigt med sträva täckhår och rikligt med underull som är mjuk, den kräver en ordentlig genomborstning ungefär en gång/vecka.
Alla färger utom vitt är tillåtet. Gos har en mycket präglad vallinstinkt och är något reserverad för främmande, den ska inte vara rädd, backa eller vara aggresiv! Det är en mycket arbetsvillig hund, den är självständig och kan visa prov på egna initiativ.
Den kräver inte hård motion utan föredrar att få vistas lös och springa i egen takt, men den mår bäst om den får någon form av aktivering.
Gos d´Atura Català är lämplig till agility, lydnad och bruks.
ÄNDAMÅL: Rasen härstammar från den katalanska delen av Pyrenéerna, men är spridd över samtliga landsbygdsdelar av Katalonien p g a sin förmåga, att valla flockar med betesdjur. Det är i arbetet med att driva beteshjordar, som rasen visar sin sanna natur. Den lyder inte bara fåraherden utan visar också i åtskilliga situationer prov på egen initiativkraft genom att med enastående lätthet dirigera hjorden framåt och samtidigt hindra enskilda djur från att avvika från flocken. På grund av sin stora tapperhet och sitt stora mod kan rasen också användas för olika vaktuppdrag. Den är mycket vaksam och synnerligen tålig mot värme, kyla och andra väderleksförhållanden, och klarar att arbeta under extrema förhållanden på en mycket spartansk foderstat. Tack vare sin storlek, sin vackra päls, sin intelligens och sin stora trofasthet gentemot sin ägare kan den också fungera utmärkt som sällskapshund.
HELHETSINTRYCK: Rasen är medelstor, med vacker päls och ädelt uttryck.
Proportionerna skall vara harmoniska och kroppslängden något överstiga mankhöjden
VIKTIGA MÅTT- FÖRHÅLLANDEN: Förhållandet mankhöjd/kroppslängd skall vara ungefär 8:9. UPPFÖRANDE/
KARAKTÄR: Rasen är mycket lugn, aktiv och intelligent. Till karaktären är den bestämd men vänlig, och verkligt trogen fåraherden och de hjordar den får förtroendet att valla. Gentemot främlingar är rasen avvaktande, vilket emellanåt får den att verka mindre sällskaplig.
HUVUD: Huvudet skall vara kraftfullt men ej grovt Det skall vara lätt konvext och brett vid basen, och stå i proportion till resten av kroppen. Proportionerna skalle – nosparti skall vara 4:3.
Skallparti: Skallens längd skall något överstiga dess bredd, med en tydligt markerad fåra i den övre tredjedelen. Fåran blir gradvis mindre framträdande fram till nackknölen, där en kam bildas. Nackknölen skall vara framträdande. Skallens övre profil skall vara lätt välvd och kan ha en kort del mindre markerad mitt på. Pannfåran skall vara välutvecklad, lika mycket på längden som på bredden. Ögonbrynsbågarna skall vara väl markerade.
Stop: Stopet skall vara synligt men inte alltför markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall var tvärt avslutad och stå i proportion till huvudet. Den måste vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall vara rakt, ganska kort och ha formen av en avskuren kon.
Läppar: Läpparna skall vara ganska kraftiga, korta och nästan raka i underlinjen. Underläpparna skall vara strama. Såväl läppar som gom skall vara kraftigt svartpigmenterade.
Käkar/tänder: Tänderna skall vara starka, stora, vita och friska. Saxbett.
Hörntänderna får vara nedslitna hos arbetande hundar.
Ögon: Ögonen skall vara runda och helt öppna, med uttrycksfullt, alert och intelligent uttryck. De skall vara mörkt bärnstensfärgade, med
svartpigmenterade ögonkanter.
Öron: De tunna, tätt intill skallen hängande öronen skall vara högt ansatta, trekantiga och avslutas i en spets. Vid ansättningen skall öronlappen inte vara tjock, utan tunn och mjuka. Förhållandet mellan örats bredd och längd skall vara 8:10. Öronlappen skall vara täckt av lång päls med rörliga fransar på örats nedre del. Kuperade öron är tillåtna hos arbetande hundar.
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE.
HALS: Halsen skall vara kraftfull, massiv, ganska kort men av tillräcklig längd för att möjliggöra god rörlighet och vara väl ansatt i skulderpartiet.
KROPP: Kroppen skall vara lätt långsträckt, stark, muskulös och ge intryck av styrka och rörlighet.
Rygglinje: Överlinjen skall vara plan, inte svank, med en lätt resning över korset, som alltid skall vara lika hög som eller något lägre än manken. Vid första anblicken kan hunden se bakhög ut p g a den rikliga pälsen över korset.
Manke: Manken skall vara tydligt framträdande.
Kors: Korset skall vara kraftigt, muskulöst och lätt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, väl utvecklad och nå till armbågsspetsen. Revbenen skall vara välvda, inte flata.
Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen, med korta men starka och väl markerade flanker.
Svans: Svansen skall vara ganska lågt ansatt och får vara så lång, att den når nedanför hasen, eller vara kortare än 10 cm. Det finns också helt svanslösa individer och hos arbetande hundar tillåts kuperad svans. När hunden är inaktiv skall svansen hänga rätt ner med en krok i den nedre delen. Sabelformad svans är också tillåten. I rörelse höjs svansen glatt, men får inte rullas upp över ryggen. Svansen skall vara rikligt behårad med lätt vågig päls.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE. EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara starka, torra, raka, lodräta och parallella, sedda såväl framifrån som från sidan. Avståndet mellan manke och armbåge skall vara ungefär detsamma som avståndet från armbågen till marken.
Skuldra: Skuldran skall vara väl musklad och stark med lätt snedställda skulderblad. Överarm: Överarmen skall vara stark och väl musklad. Vinkeln mellan skuldra och överarm skall vara ca 110 °
Armbåge: Armbågarna skall vara parallella, varken inåt- eller utåtvridna, samt tätt åtliggande mot kroppen.
Underarm: Underarmen skall vara lodrät, stark och funktionell för det arbete hunden skall utföra. Vinkeln mellan överarm och underarm skall vara ca 135°
Handlov och
mellanhand: – Handloven och mellanhanden skall vara lodräta med underarmen. Mellanhänderna skall vara ganska korta. Tassar: Framtassarna skall vara ovala, med svarta och hårda trampdynor.
Huden mellan tårna skall vara väl utvecklad och försedd med rikligt med päls. Klorna skall vara svarta och starka.
BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara starka, väl musklade, lodrätt ställda och ge intryck av styrka och rörlighet.
Lår: Låren skall vara långa, breda och väl musklade, med kraftig benstomme. Vinkeln mellan bäcken och lår skall vara ca 115°.
Underben: Underbenen skall ha kraftig benstomme och vara väl musklade.
Vinkeln mellan lårben och underben skall vara ca 120°.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och parallella. Hasvinkeln skall vara ca 140°. Mellanfot: Mellanfoten skall vara ganska kort, stark och lodrätt ställd.
Tassar: Baktassar, se framtassar. Baktassarna skall dock vara försedda med lågt sittande förbenade dubbla sporrar, vilka sitter ihop med varandra och även, via ett membran, förbundna med tassens första tå.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara spänstiga typiska vallhundsrörelser. Galopp används bara på mycket stora ytor. I utställningsringen är kort trav den typiska gångarten, med det speciella steg som kännetecknar alla hundar med dubbla sporrar på bakbenen.
HUD: Huden skall vara ganska tjock och tätt åtliggande över hela kroppen och på huvudet. Den skall vara väl pigmenterad.
PÄLS: Pälsen skall vara lång med rakt eller lätt vågigt hår. På kroppens hela bakre tredjedel skall den vara sträv med riklig underull. På huvudet och i ansiktet skall det finns skägg, mustascher, hårtofs och buskiga ögonbryn, som dock inte skall skymma ögonen.
Svansen skall liksom samtliga extremiteter vara väl försedd med päls. Under fällningen kan ett typiskt fenomen iakttas: fällningen sker i två etapper. Först fälls pälsen på främre delen av kroppen, så man får intrycket av att hundens fram- och bakdel har två olika slags päls; därefter fälls pälsen på kroppens bakre del, varvid pälskvaliteten återigen blir enhetligt.
Färg: På långt håll ser hunden ut att vara enfärgad, med ljusare nyanser på extremiteterna. På nära håll kan man notera att färgen är sammansatt av en blandning med hårstrån av olika färgtoner: fawn, mer eller mindre rödaktigt brunt, grått, svart och vitt. De grundfärger som uppstår genom denna blandning är: fawn, i ljusa, medelstarka eller mörka nyanser; sobel, med kastanjebruna
hårstrån, också i ljusa, medelstarka eller mörka nyanser; grått, som består av vita, grå och svarta hårstrån, med nyanser från silvergrått till svartgrått. Om svart färg dominerar och bara förekommer i blandning med vita hårstrån, ger det en svart färg som ser frostig ut. Det finns också hundar som har en blandning av svarta, fawn och rödbruna hårstrån, vilka kan dominera på en eller flera delar av kroppen, så att dessa hundar ser ut att vara black-and-tan. Vita eller svarta fläckar är inte tillåtet. Ibland förekommer några vita hårstrån som tillsammans bildar en stjärna t ex på bringan, eller på tårnas yttre del, vilket tolereras under förutsättning att klorna då inte är ofärgade.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhundar: 47-55 cm
Tikar: 45-53 cm
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
ALLVARLIGA FEL: Huvud som är plant eller saknar pannfåra;
rosenöron; dåligt ansatta öron; tjockt brosk vid öronansättningen
eller brosk som är långt eller står ut;
ljusa ögon; avsaknad av två premolarer; lätt bettfel; svankrygg; inåt- eller utåtställda ben eller tassar; några vita klor;
avsaknad av ben i sporrarna eller enkla sporrar;
DISKVALIFI- CERANDE FEL: Avsaknad av pigment på läppränder, nostryffel, ögonkanter och gom; brun nostryffel;
blå ögon; vita fläckar; avsaknad av mer än två premolarer eller två eller flera av övriga tänder; svans som bärs upprullad över länden; avsaknad av sporrar eller hud mellan tårna; samtliga klor vita; avvikelse med 3 cm uppåt eller nedåt från föreskrivna mankhöjds angivelser; under- eller överbett.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar skall båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

VANDRINGSPRIS

VANDRINGSPRIS

VANDRINGSPRIS

Då Specialklubben för Sällskaps och Dvärghundar ombildas i mitten av 80-talet beslöt man att försöka höja statusen på SSD:s avdelningars utställningar.

Man inrättade Derby utställningar. Vid finalerna på avdelningarnas utställningar tilldelades finalisterna i grupperna poäng efter slagna hundar i sin kategori. SSD centrala avdelning anordnade årets sista utställning och där även Derby-finalen ägde rum.

Man bad avdelningarna att skänka var sitt pris och till BIS fick man ett pris av Ulla Segerström, men man fick ännu ett pris av Ulla Segerström.

BIS-priset är en pokal som Ulla Segerström vann i Sverige på en Kennelklubbsutställning.
Det andra priset är ett av de många pris som Ulla Segerström vann utomlands med sina egna hundar eller av henne uppfödda hundar.

Svenska Gårds- och Vallhunds Klubben har i samband med att SSD upphörde fått ansvaret för att förvalta och dela ut det pris som Ulla Segerström vann i Italien 1980. Det började delas ut 1992 till bästa sällskapshund, från år 1994 har det delats ut till årets vinnande hund i Grupp 1.
SGVK bör alltså ha samma typ av statuter som SSD hade.

Grupp-placerade hundar på SGVK:s utställningar erhåller poäng i förhållande till slagna hundar ( se statuterna).
SGVK:s huvudutställning är inte årets sista utställning, men kommer troligen alltid att vara den i hundantal största utställning och är den som äger rum i Stor-Stockholms området under hösten omkring första oktober.
Detta gör att SGVK:s utställningsår måste börja första november och sluta i oktober året därpå.

Vid SGVKs styrelsemöte den 3 oktober 2004 beslöts att inköpa ett vandringspris för BIM-hundarna att tävla om vid SGVK:s utställningar. Statuterna påminner mycket om BIR-hundarnas men här får alla BIM hundar 3 x antalet hundar. BIR-hundarnas placering vid huvudutställningen påverkar resultatet om fler BIM-hundar har samma slutpooäng.

Styrelsen för Svenska Gårds- och Vallhundsklubben genom
Margaretha Lundgren