Rasen har sin hemvist i Södra Sverige och Norra Danmark, där den i
århundraden, varit gårdshund, jagat råttor, vaktat för främlingar och
varit sällskap åt familjen. Genom sin praktiska storlek 32-37 cm hög,
har det alltid funnits plats på kuskbocken, i soffan eller sängen.
I moderna tider är rasen, sedan 1987, godkänd av Svenska Kennelklubben
och ställs ut på de flesta utställningarna i Sverige.
Rasens karaktär, att vara hemma runt gården omsätts även i modernt
boende, normalt stannar hunden hemma runt villan och familjen.
Den släthåriga pälsen är lättskött, men ett par gånger om året hårar den
ordentligt, som alla släthåriga hundar gör. Annars inskränker sig
skötseln till öron, tänderna och klorna.
Till barnen i familjen kommer en fin kamrat, som man vet alltid kommer
att vara i deras närhet. Förr i tiden berättas om gårdshundar, som följt
barnen till skolan och sedan troget väntat hela dagen utanför, tills
skolan varit slut och då följt med hem.
Deras allerthet har uppmärksammats av bl a väktarföretagen. Gårdshunden
alarmerar omedelbart om något ovanligt är på gång och gör väktaren
observant.
Den är utpräglat trogen sina närmaste och avgudar sin familj. Den älskar
att hela tiden "vara med". På promenader, i motionsslingan eller på
skidutflykten. Även i stallet känner den sig hemma och följer gärna med
häst och ryttare, även på långa turer.
Många förvånas över rasens otroliga balanssinne, vilket gör den mycket
lämplig som "besättningsman" på familjebåten, eller som många redan
upptäckt, en utmärkt agility- och flyballhund.
Rasen är på grund av sin otroliga lättlärdhet och arbetsvilja, också
användbar i lydnads- och brukstävlingssammanhang (spår och sök), och det
finns t o m en tik som har tjänstehundscertifikat som räddningshund. |